Tanken med den här bloggen är att den ska vara ett alternativ. Jag som skriver är trogen Svenska kyrkan och den lutherska traditionen men vill inte begränsa mig till denna, utan jag hoppas på en framtid där vi tillsammans kan bekänna vår tro på Kristus oavsett kyrklig tradition. Kyrkans synliga enhet är för mig en sekundär fråga, och jag har slagits av insikten att det finns andra sätt att dela gemenskap med våra bröder och systrar än genom eukaristin detta allra heligaste sakramentet. Genom tidegärden, lektio divina, kontemplation och läsning av kyrkofäderna och mödrarna öppnar vi oss mot varandra och blottar vår glädje och häpnad att vara lemmar i en och samma kropp. Detta är för mig sann ekumenik. En ekumenik som inte vilar på romersk-katolsk grund eller på högkyrkliga utläggningar om ämbetets könsbundenhet. Apostolisk succesion ser jag som viktigt men inte nödvändigt, det värdesätts och uppskattas men får inte vara vägledande. Det är inte en garant utan ett signum. Jag menar mig uppskatta både KG Hammar och Nathan Söderblom.
Svenska kyrkans lära som den utvecklats och fortsätter utvecklas (i rätt riktning, anser jag) är för mig extremt viktig likaså den lutherska teologin, men utan kyrkans stora arv blir denna vår teologi också mindre fruktlös, mindre kontextuell. Sann kontextuell teologi tror jag handlar om att tolka med ett historiskt perspektiv. Gudstjänst måste förankras och förnyas. Varken ritualism eller liturgisk anarki tilltalar mig. Jag älskar kyrkohandboken. För mig är alla som tror på och som är döpta i Kristus och den treenige Guden kristna bekännare oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller andra identitetsmarkörer. Det här synsättet tycker jag gäller för såväl vigda som för "lekfolk". Jag tror tystnad och meditation är viktigt, jag tror såväl öst- som västkyrkan har ett behov av en mystik teologi och spiritualitet, att Johannes av Korset , Johannes Chrysostomos och Johann Ardnt kan ge mer än sina historiska och kontextuella sammahang. Att deras spiritualitet "andas med bägge lungorna". Någonstans här står jag, så välkomna! Kommentatorsfältet är öppet för alla som håller en fin ton. Pax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar