Den andra vesperns Maria-antifon från Heliga Trefaldighets dag
Det är helgdag och trefaldighetstidens början. Kyrkoårets sprängfyllda del med advent, fasta, påsk och pingst med deras firningsdagar och oktavtider är över, och den mer lugna och kontemplativa halvan av kyrkoåret tar sin början. Kommande stora dagar är få. Det är en tid då vi kanske mer än annars har tid att reflektera över kyrkans vardag och de frågor som styr denna vardag. Kyrkans identitet är idag satt i blixtbelysning och olika grupperingar ser ut att slåss om tolkningsföreträdet. Det rör förslaget om ny kyrkohandbok, det rör också debatten om stockholmbaserade Seglora smedja. Fjärde väggen är klar med sin granskning av denna smedja. Debatten har varit hård och det har på många sätt varit tråkigt att se. Debatten har kort rört, och rör fortfarande på vilket vis Seglora smedja kan göra anspråk på att vara en "fri tankesmedja" då de parallellt får bidrag från såväl stifts som församlingar. En kollekt här, en kollekt där. Det komplicerade ligger i den officiella finansieringen; vilka som framhävs och vilka som därmed inofficiellt förlorar talutrymme. Det är svåra frågor som måste diskuteras, och på det viset är Fjärde väggens granskning minst sagt välkommen. Vad jag ser som mer komplicerat, och symptomatiskt för debatten, är att granskningen framhäver smedjans välkomnande av andra religioner. Själv ser jag religionsdialog som extremt viktigt, och jag vågar mig påstå att detta synsätt också är den sedan Andra vatikankonciliet allmänneligt kristna inställningen till andra religioner idag. Denna syn delas av Svenska kyrkan. Från Fjärde väggens sida ser jag dock en rädsla. Kanske en befogad rädsla för religionsynkretism, ett fenomen som inte är acceptabelt för en folkkyrka som representerar alla människors kristna tro såsom denna tro är formulerad i Bibeln, Svenska kyrkans bekännelseskrifter och kollektivt samlade erfarenhet. Det är lätt att just rädslas religionssynkretismen i de uttalanden som uppmärksammats. Samtidigt är dessa uttalanden ryckta ur sina sammanhang. De kan faktiskt bära positiva innebörder fria från religionssynkretistiska agendor. Det beror helt på hur man läser dem, och vilka ansatser som ligger i bakgrunden. Att, som Seglora smedja verkar mena, ärkebiskopen och Sveriges främsta imam i framtiden hypotetiskt firar gudstjänst tillsammans vore kanske inte ett teologiskt problem om det rörde sig om endast ett böne- och samtalsmöte. Ett möte där de bägge religionerna som teologiskt fullt separerade parter ber om fred och uttrycker sin oro över världens lidanden och framtid. Påven Johannes Paulus II sammankallade själv ett sådant interreligiöst möte 1986 i Assisi, den helige Franciskus födelse- och verksamhetsstad. En uppföljare till detta möte skedde i samma stad senast förra året.
Seglora smedja som ofta ensidigt snarare rört sig med begrepp som "andlighet" än kristendom kan på många vis menas ha försatt sig i denna situation själva där en ovisshet och ett ifrågasättande av deras trohet till Svenska kyrkans tro och liv kommit att råda. När det nu är Helga Trefalighets dag, som har en så tydlig trinitarisk och teologisk innebörd när det rör just Guds väsen, är det också läge att kanske be Seglora smedja om en förklaring av deras teologiska agenda. Dessa intelligenta människor bakom smedjan, där många också avlagt vigningslöften och genom dessa ålagt sig att försvara just den tro som förklaras genom Skriften och bekännelseskrifterna, borde kunna se allvaret och behovet av en sådan förklaring. Inte för att de måste, utan för att det vore ansvarsfullt att förmedla sin positionering. Eftersträvar man verkligen en synkretistisk kyrka, till att börja med? Om denna förmedling dröjer tror jag att Seglora smedja kommer få fortsätta dras med dessa beskyllningar, hur osanna de än må tänkas vara.
%20%2040%20x%2050cm%20privat%20collection.turin.italy%202003.jpg)
Den heliga Treenigheten (temperamålning på trä) 40 x 50 cm privat samling, Turin.
