"Katolska kyrkan kan splittras i två delar, förutspår en av världens mest inflytelserika kyrkohistoriker. Men kristendomen som religion ser ut att ha en ljus framtid", skriver tidningen Dagen.
Tidningen Dagen rapporterar alltså "breaking news", som inte stämmer nämnvärt. Bortsett från den STORA schismen år 1054 som blev födelsen till den västerländska och den ortodoxa kyrkan har den västerländska och katolska kyrkan även senare delats. Redan vid reformationen delades hon i två; den romersk-katolska, alltså den påvliga katolska kyrkan, samt de delar av den västerländska kyrkan som var måna om att bevara viktiga delar av den gemensamma traditionen, men som också lade till nya reformerade bruk. Kyrkor ur denna senare del kan nämnas den anglikanska kyrkan i England och Svenska kyrkan (som behöll många klassiska katolska bruk, exempelvis den i Augsburgska trosbekännelsen så starka betoning på kyrkofäderna, men också till skillnad från de reformerta exempelvis exorcismen, som jag skrev i förra blogginlägget). En senare schism, för att använda romersk-katolsk och ortodox terminologi, är den som rör de gammal-katolska kyrkorna som under 1800-talet inte kunde acceptera den samtida romersk-katolsk dogmbildningen som exempelvis rörde Jumgfru Marias obefläckade avelse och den om påvens ofelbarhet. Denna den gammal-katolska kyrkan, som Svenska kyrkan för närvarande utreder interkommunion med, viger idag kvinnor till präster, främst inom utrecht-unionen. Ett senare fenomen av "schismatisk" karaktär är det, enligt mig och de flesta andra, starkt anti-semitiska och traditionalistiska SSPX (Prästbrödraskapet Sankt Pius X). Dessa bröt sig ur den romersk-katolska gemenskapen under det sena 1900-talet i våldsam protest mot de extremt viktiga beslut som togs under Andra vatikankonciliet."Diarmaid MacCulloch menar att konflikt på många sätt är ett tecken på hälsa, att en religion utan konflikter är en religion på utdöende". Denne McCulloch har många goda poänger. Självklart är inte splittring något gott för kyrkan, men kanske en nödvändighet under sådana totalitära tillstånd som nu råder i Vatikanen och vars angrepp hårt skadar den övriga kyrkokroppen. För att avsluta vill jag bara poängtera det omöjliga med att använda begrepp som "liberal" och "konservativ" i kyrkliga och teologiska sammanhang. Låt oss endast begagna oss av dessa inom den partipolitiska diskursen!
