"Många gratulanter hade redan väntat i timmar i regn och rusk när de kungliga vid 14-tiden kom ut till dem. Kronprinsessan med Estelle i famnen, prins Daniel, kungen och drottningen", skriver Dagens nyheter.
Idag fyller tydligen kronprinsessan Viktoria 35 år. Det är bara att önska henne och alla andra födelsedagsbarn ett stort grattis! Förr firade vi däremot i betydligt högre grad helgonen och deras så ofta kallade himmelska födelsedagar (deras dödsdag) snarare än celebriteter. Arvet att fira helgonen var egentligen från början också den just en folklig sed som den officiella kyrkan senare kom att införliva i den levande traditionen. Sverige var ett av av få genom lutherdomen reformerade länder som länge behöll denna den västliga helgonkalendern, och kom så att dela kalendern med såväl den romersk-katolska som den anglikanska kyrkan. Som läsaren säkert vet kom vi däremot inte att dyrka helgonen eller att be om deras förböner som andra samfund. Vi kom istället att se helgonen som goda kristna förbilder vars liv utan minsta tvekan är att efterfölja, att ta efter som lika Kristus. Med den lutherska ortodoxin under gångna århundraden kom detta bruk dock mer och mer att falla ur bruk. Än idag är vår almanacka dock fullspäckad av dessa helgons namn, trots att mycket redan börjar falla i glömska om dessa stora personligheters bakgrund. Vissa vet inte ens om att namnsdagarna från början var dessa helgondagar! Under 1900-talet kom senare ungkyrkligheten tillsammans med främst Gustaf Aulén att trycka särskilt mycket på bruket av helgonens plats i svensk-kyrkligt trosliv. Detta lyckades till stor del, och vi kom exempelvis att fortsätta att döpa kykor och församlingar efter de stora helgonen, främst evangeliska sådana. Med den av nazi-tyskland avrättade lutherska prästen Dieter Bonhoeffer blev det efter andra världskriget särskilt påtagligt hur en människas vittnesbörd och martyrdöd kunde peka på en god och sund efterföljelse. På hur man kunde uppmärksamma personers oerhörda vittnesbörd om Kristus genom att minnas dem som helgon och/eller som martyrer.
Så frågan är om intresset för helgonens liv är, och sedan en tid tillbaka har varit, här för att stanna? Jag skulle vilja våga påstå det! Det är idag svårt att träda in i en kyrka i Svenska kyrkans regi, åtminstone i storstaden, där en klassisk ikon inte står att finna. Dessa ikoner återger som fönster in i evigheten dessa, inte alltid evangeliska, helgon och deras liv. Helgon = martyrer, munkar och nunnor, teologer, mystiker och kyrkoledare. Vårt behov av Guds vittensbörd i världen är kanske, förhoppningsvis, på väg att på allvar återigen börja konkurrera med dyrkan av celebriteter. Det här pekar också på att bön och ekumenik så starkt hör samman! Så som vi ber så tror vi, lex credo, lex credendi. Vi ser att den enda av Kristus själv instiftade kyrkan lever och sträcker sig tillbaka genom alla tider, att den sträcker sig framåt mot evigheten. Detta är alltsammans större och vackrare än vilken dynasti av kungligheter och Idol-vinnare som helst. Denna kontinuitet borde vara livsviktig för ett andaktsliv då den tillåter individen att i och genom Kristus med hela kyrkan, med alla änglar och helgon tillbe Gud Skaparen.Idag firar den lutherska, anglikanska och romersk-katolska kyrkan den helige Bonaventura, denna ordensgeneral för den fransciskanska gemenskapen. Ni finner en levandsbeskrivning på det ekumeniska klostret Monsasterio di Boses hemsida och i deras ekumeniska helgonkalender. Starkt rekommenderad! Då vi idag firar Bonaventura uppmuntrar jag alla att också skänka en bön till den fransciskanska gemenskapen FTO; Franciskus Tredje Orden inom Svenska Kyrkan. Denna fransciskanska gemenskap härbärgerar främst i Stockholm men har förgreningar i hela landet, länkadress här. En god kraft för denna fantastiska spiritualitet också inom vår egen folkkyrka!
