måndag 4 juni 2012

Världens fest!

"Nära 3 000 personer hann anmäla sig till Världens fest innan anmälningstiden gick ut för en vecka sedan. Det innebär att tillställningen i Malmö i september blir den deltagarmässigt största Världens fest som Svenska kyrkan hittills har arrangerat", skriver Kyrkans tidning.

Det lär bli en fantastisk tillställning då så många kyrkomedlemmar- och arbetare samlas på en plats under en begränsad tid för att diskutera kyrka och samhälle. Självklart är det också mer än fantastiskt att man kommer att behandla politiska frågor och praktisk religionsdialog. Detta är viktiga aspekter av Svenska kyrkans identitet. Men jag undrar ändå vart det ekumeniska perspektivet tagit vägen. Det är som om man bortser från de faktiska lidanden som idag fortfarande sker inom den världsvida kyrkan. Vi har Sydsudan, Egypten, Colombia och Kina. Fyra länder av många där kristna står inför komplicerade relationer till stat och/eller andra grupperingar. Den världsvida kyrkan med dess skilda samfund bevittnar dagligen fortfarande martyrskap och förföljelse. De som blev trötta på och som idag raljerar över Svenska kyrkans sympati med "kaffeodlarna i Colombia" under 70- och 80-talet verkar ha gett upp och valt ett annat fält. Nu är det istället religionsdialog som fått prio nr ett. Det enda bör dock inte utesluta det andra, och jag förvånas över att "Världens fest" inte betonar ekumenik och solidariteten med andra kyrkor tydligare. Bara för att församlingshemmen numera serverar ekologiskt och rättvisemärkt kaffe är detta inte anledning att ge upp kampen för, i det här fallet, kaffeodlarna i Colombia; eller med andra ord, befrielseteologiskt drivna kristna grupper. Det ekumeniska klostret Monastero di Bose har sammanställt en ekumenisk martyriologi. En smart guide som uppdateras dagligen, du finner den här. Denna maryriologi kan hjälpa oss att dagligen påminna oss själva om att vi visserligen har mycket att samarbeta om över religionsgränserna, men att vår solidaritet med våra syskonkyrkor är långt ifrån fulländad och att martyrskapet idag precis som förr är verklighet över alla samfundsgränser.